Kategoriarkiv: Okategoriserade

Informationsskyldigheten i Smittskyddslagen ett hinder för effektiv hiv-prevention

Efter 32 år med hiv / aids i Sverige, sprids hiv-viruset fortfarande i allt för stor omfattning. Allt för många unga människor drabbas av viruset, detta trots alla krafter som lagts ned på ett preventivt arbete. För att bättre kunna lyckas med det preventiva arbetet, måste vi se sanningen i vitögat, och inse att informationsplikten faktiskt ställer till problem och är ett hinder för en effektiv hiv-prevention.

Nuvarande lagstiftning medför att allt för många inte låter sig hiv-testas, eftersom de är rädda för de konsekvenser nuvarande lagstiftning medför, om de skulle smitta en partner.

Den person som fått diagnosen hiv-positiv och tar sina bromsmediciner, utgör en betydlig mindre risk att smitta sin partner, än den person som inte tar bromsmedicin. Av den orsaken är det viktigt att enskild person vågar testa sig.

Informationsskyldigheten är orsak till att många inte uppsöker Venhälsan eller sin vårdcentral för att få ett test utfört, eftersom man är tvungen att informera sin partner, ifall man skulle vara hiv-positiv. Informationsplikten gör att den enskilda känner sig utpekad, samtidigt som det kan medföra att den som får informationen reagera negativt, med kränkande kommentarer och hot Det finns till och med risk att råka ut för våld.

Lagen medför att en hiv-positiv person ensamt bär ansvaret, för att smittan inte sprids vidare. Utan informationsplikten, och med bra information om hur man skyddar sig redan i skolorna, blir det självklart att det är båda parternas ansvar att skydda sig själv och sin partner.

Risken att man blir anmält för att inte ha informerat, trots man har gjort det, medför att många inte vågar testa sig. Oftast är det så, att de olika myndigheterna anser att anmälaren har större trovärdighet, eftersom den anmälde inte kan bevisa att hen berättat om sin hiv-status.

Ett annat lika allvarligt hinder i kampen mot hiv, är att personer som uppsöker sin vårdcentral nekas hiv-test. En bekant till mig uppsökte sin hälsocentral, när han var kraftigt förkylt. Eftersom han tillhör en av de största riksgrupperna, informerade han läkaren och bad om att ett hiv-test skulle utföras. Läkaren ansåg detta onödigt, och ställde diagnosen förkylning. Läkaren skrev också en remis för provtagning, dock inte för ett hiv-test. Efter att mannen i fråga under lite mer än en vecka uppsökt hälsocentralen ett antal gångar och varje gång fått olika diagnoser, samt fått veta att provsvaren visade på en infektion, lyckades han till slut få läkaren att gå med på ett hiv-test. Det visade sig att han var hiv-positiv.

Jag har hört fler liknande fall där såväl hälsocentraler som jourcentraler och akutmottagningar nekat att ta ett hiv-test. Detta är ett stort problem. Tyvärr är det allt för få, som har kännedom om Venhälsans existens. Hos Venhälsan blir alla som begär det hiv-testade. Det är fortfarande ett stort problem att hälsocentraler, jourcentraler och akutmottagningar, trots att Socialstyrelsen meddelat att dessa skall vara generösa med sådana tester, ofta vägra genomföra ett hiv-test, när en patient begär det.

Det är av största vikt, att ingen tvingas tjata sig till ett hiv-test. Lika viktigt är det att informationsplikten tas bort från smittskyddslagen, så att ingen behöver vara rädd för att riskera bli anmälda av en partner, man av olika skäl blivit osams med.

Det skall självklart vara så att båda parter i ett förhållande har ansvar för att smittan inte sprids vidare. Så länge informationsplikten finns kvar läggs hela ansvaret på den parten som är hiv-positiv.